“8 av 10 lönsamma åtgärder återstår“ läser jag på reklamskylten på bussen. Texten antyder att det finns stora energivinster att göra vid ny- och ombyggnad och vid förvaltningen av Sveriges byggnader. Alldeles säkert sant! Men varför genomförs då så få energieffektiviseringsåtgärder när man bygger om? Frågan är högaktuell i samband med diskussionen om renovering av miljonprogrammet. Alla vet att vi har ett långsiktigt energiproblem som måste lösas men de ekonomiska styrsystemen ger uppenbarligen inte rätt incitament.
Målen för energieffektiviseringen är högt ställda. Energianvändningen ska minska med 20 % till 2020 och 50 % till 2050. Allt jämfört med 1995. Energimyndigheten, Boverket och Naturvårdsverket har dessutom i kampanjen "Renovera energismart" gått ut med påståendet att det är realistiskt att, till rimliga kostnader, spara 50 % av energianvändningen i byggnadsbeståndet. Är detta sant? Jag bestämde mig för att göra en enkel baklängesberäkning baserat på det jag bäst känner till - bostäder - och började med enkel simulering av vad energieffektiviseringsmålen innebär för bostadsbeståndet.
En halvering av energianvändningen till 2050
Om vi antar att en genomsnittlig bostad år 1995 använde 180 kWh/kvm[1], år så skulle en halvering av energianvändningen kunna ge följande utfall för det bostadsbestånd vi har år 2050
|
1/3 nybyggnad 2010 - 2050, bästa teknik |
60 kWh/kvm, år |
|
1/3 ambitiös ombyggnad |
120 kWh/kvm, år |
|
1/3 mycket ambitiös ombyggnad |
90 kWh/kvm, år |
|
I genomsnitt |
90 kWh/kvm, år |
Simuleringen innebär att hälften av de ombyggnader som görs 2010 - 2050 måste minska energianvändningen med 60 kWh/kvm medan den andra hälften av ombyggnaderna måste minska med 90 kWh/kvm, år. Det är inte rimligt att tro att fastighetsägaren genomför mer än en större ombyggnad per fastighet under de närmaste 40 - 50 åren. Kraven på de ombyggnader vi gör framöver måste därmed bli höga!
Dagens ombyggnader
Hur ser då dagens ombyggnader ut? En typisk omfattande ombyggnad av ett miljonprogramsområde brukar bestå av följande åtgärder
- Nytt ventilationssystem med FTX
- Nya stammar
- Nya el- och VVS-armaturer
- Installation av VVC
- Renovering och tätning av fönster
- Tätning av fasad
- Nya ytskikt
- Nya vitvaror
- Installation av individuell varmvattenmätning
- Tilläggsisolering av vind
- Tilläggsisolering av fasad (om förutsättningar finns)
Investeringen kan beräknas till 5 000 - 6 000 kr/kvm eller 350 000 - 400 000 kr per lägenhet (65 kvm/lgh). Hyreshöjningen brukar uppgå till ca 160 - 200 kr/kvm, år. En hyreshöjning som marknaden kan bära och som går att förhandla fram med Hyresgästföreningen. Ett åtgärdspaket enligt ovan innebär att energianvändningen minskar från 180 till ca 140 kWh/kvm, år. Den största besparingen, ca 30 kWh/kvm, kommer från installation av FTX. Energivinsten bidrar här till att hålla nere behovet av hyreshöjningar.
Fastighetsägaren gör här det som behövs för att bevara fastighetens goda bestånd och bostädernas attraktivitet på marknaden. Här ryms inga omfattande byggnadstekniska energiåtgärder t ex fönsterbyte eller tilläggsisolering av fasaderna. Ombyggnaden innebär ingen omfattande rivning, flyttning av väggar och liknande. Tilläggsisolering av ytterväggarna är svår att motivera ekonomiskt och brukar dessutom stöta på stort motstånd från de kulturvårdande myndigheterna. Även fönsterbyte brukar stöta på hinder från de kulturvårdande myndigheterna.
Totalt sett ligger resultatet rätt långt från den halvering (ca 90 kWh/kvm) som borde uppnåtts om vi ska vara trogna EU: s och Sveriges energimål. Vad beror då detta på? En viktig faktor är tillämpningen av bruksvärdessystemet.
Bruksvärdessystemet styr!
Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet vid ombyggnad ger inte några incitament till energiinvesteringar. De åtgärder som motiverar till hyreshöjningar är i huvudsak utbyte av ytskikt och inredning. Energiinvesteringar ger inga extrapoäng!
Energiinvesteringarna måste därmed bekostas genom direkta driftskostnadsminskningar! Vilka investeringsnivåer går att finansiera med driftskostnadsminskningarna? Låt oss göra några vanliga, enkla, nuvärdesberäkningar!
Från 180 till 120 kWh/kvm
Om vi genomför en ambitiös energiinvestering som går längre än dagens standardpaket och minskar energianvändningen med 60 kWh/kvm, år, hur mycket kan vi då satsa som ren energiinvestering?
Om vi antar att energipriset är 1 kr/kWh (Boverket räknar i sitt underlag till ändring av BBR, avsnitt 9, med 0,70 kr för fjärrvärme och 1,13 kr för el) och tittar på ett investeringspaket med en genomsnittlig livslängd på 40 år och en kalkylränta på 4 % (en ganska vanlig kalkylränta för ett fastighetsföretag) så får vi ett investeringsutrymme på ca 1 200 kr/kvm. Antar vi att energiprisutvecklingen är 2 % över den allmänna prisutvecklingen så växer utrymmet till ca 1 700 kr/kvm.
Från 180 till 90 kWh/kvm, år
Höjer vi ambitionsnivån och räknar med en halvering av energianvändningen, till 90 kWh/kvm så erhåller vi ett investeringsutrymme på ca 1 800 kr, vid 4 % kalkylränta och 2 500 kr/kvm vid en energiprisutveckling 2 % över den allmänna prisutvecklingen.
Vad kostar energiupprustningen?
Vi konstaterade nyss att dagens ombyggnader med en investeringsnivå på 5 000 - 6 000 kr/kvm resulterar i en sänkning av energibehovet med i storleksordningen 40 kWh/kvm. För att uppnå 90 kWh/kvm måste vi sannolikt fördubbla investeringen. Investeringen ökar med 5000 - 6 000 kr/kvm och den mer investeringen ska matchas mot ett nuvärde som nu i bästa fall är 1400 kr/kvm (räknat på 50 kWh/kvm). Det är bara att konstatera att kalkylen inte går ihop. Det är ingen slump att energiinvesteringarna ligger så långt ifrån det önskvärda.
Morot eller piska?
Om vi godtar målen måste vi ställa oss frågan hur ändrar vi på förutsättningarna för att få energieffektiviseringen till stånd. Vilka medel kommer politikerna att välja? Morötter eller piskor?
Hittills har politikerna varit kallsinniga till morötter. Tillsvidare måste vi tänka bort olika typer av stimulansåtgärder utöver mer pengar till rådgivning och skärpta krav på energideklarationer. Inga subventioner i sikte!
Piskor då? Det är alldeles uppenbart att energikraven i BBR kommer att skärpas. I praktiken kommer det bara att påverka nybyggnaderna och en begränsad del av ombyggnads- och underhållsåtgärderna. Det enda riktigt effektiva sättet att få fart på energieffektiviseringen är sannolikt en radikal höjning av energipriset. Till exempel i form av höjda energiskatter. En sådan drastisk höjning av energiskatterna måste nog betraktas som politiskt harakiri!
Till slut måste vi nog ställa oss frågan om politikerna menar allvar. Energimålen ligger bekvämt långt bort i tiden. Politikerna riskerar knappast att ställas till svars inom vare sig nuvarande eller kommande valperiod. Problemet är att vi under överskådlig tid kommer att missa många av de energiåtgärder som hade kunnat göras i samband med upprustningen av bostadsbeståndet!
[1] SCB: s statistik visar att detta motsvarar ett genomsnittligt bostadshus i SABO-beståndet 1995.
Per Lilliehorn är arkitekt och driver sedan 1999 egen verksamhet, Lilliehorn Konsult, med inriktning på energi- och miljöfrågor inom bygg- och fastighetssektorn och är sedan 1999 sekreterare i Kretsloppsrådet. 1989 - 1999 arbetade Per på Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och var bland annat chef för SABO: s teknikenhet.
Kommentarer