Det kom ett mail till kansliet à propos det svårhanterliga ordet estetik. Vi vill och vi hoppas att vi får tillfälle att återkomma till frågan eftersom det finns många reflexioner att göra kring estetik, som teori och som begreppsverktyg i skapandet av byggd miljö. Under tiden presenterar vi dessa rader som på ett fint sätt ringar in två ganska vanliga förhållningssätt i vår tid när det gäller vardagsarkitektur – nämligen att »det inte spelar någon roll hur det ser ut« och att »funktion och uttryck är skilda världar«. Författaren Gun Jonsson arbetar som forskningsledare i det nyligen bildade Regionförbundet i Jämtland, med fokus på samhällsvetenskaplig forskning kring regional utveckling. Här skriver hon om idrottsanläggningars betydelse, i norsk och svensk glesbygd.
Hej min kära vän
Just nu har jag det rörigt i huvudet, på skrivbordet och i munnen (har varit hos tandläkaren). Vi hinner ju aldrig prata om saker och ting men jag tänker ändå bolla en fundering med dig – frågan gäller estetik/utformning – ett enkelt begrepp eller hur! ; -)
Svensk och norsk idrottsrörelse har många gemensamma nämnare både politiskt och organisatoriskt. Detta har också varit en förutsättning för ett gränsöverskridande forksningsprojket som handlar om att studera några idrottsanläggningar i norsk och svensk glesbygd. Kortfattat innebär det att vi utgår från anläggningarna och genom empirin försöker vi komma fram till vad anläggningarna betyder för lokalsamhället – utöver det rent idrottsliga. Vi vet att kravet på en idrottsanläggning går att härleda till såväl konstitutiva (exempelvis ytan på en tennisbana) som regulativa regler (när en boll ger poäng) men därutöver torde det rimligtvis vara relativt fritt att skapa och utforma själva idrottsanläggningen. Dock tycks de flesta idrottsanläggningar, framför allt i glesbygd, se väldigt lika ut. Dvs, milt uttryckt, inte särskilt upplivande i visuell bemärkelse. Det är också så de intervjuade beskriver dem; »Vanvettigt stygg« säger exempelvis en kvinna i en by i Trøndelag. I en Jämtländsk by frågar vi varför man inte satt några fönster på hallen och svaret är: »En hall är en hall…Jag har inte sett någon sporthall med fönster«. Anläggningarna utformas i princip enbart utifrån idrottsliga funktioner. Många gånger delfinansieras anläggningarna av föreningarna själva, med stöd från kommun/stat/EU/näringsliv. Placeringen är i regel given – i anslutning till skolan. Samtliga frågor (och därmed kostnader) som inte rör basfunktionerna prioriteras ned, framför allt vad gäller exteriören. Hur hallen »ser ut« kommer sällan eller aldrig upp på agendan. Medlemmarna och/eller byborna tar själva på sig ansvaret att »piffa till« interiören. I något enstaka fall har de har haft kontakt med ett proffs för att få tips på ljus och färgsättning, men även här läggs minimalt med resurser.
Svensk idrottspolitik har fokus på folkhälsa och satsningar på barn och ungdom samt att alla ska ges möjlighet att vara med. Så ser det även ut i Norge – men med den skillnaden att norsk idrottspolitik också pekar ut anläggningar. Bland annat har norska kulturdepartementet (Idrettsanlegg og estetik, Kulturdepartementet V-0896 – Oslo, 2001) tagit fram en vägledning som lyfter frågan om estetik när det gäller arkitektur. Dåvarande kulturminister Ellen Horn menar att »idrettsanleggene ofte har en sentral plass i landskapet og lokalmiljøet og besøkes av mange mennesker« och hon säger vidare att estetisk utformning är ett samlat uttryck för de kvaliteter som anläggningen representerar, god arkitektur hänger samman med form, funktion och tekniska lösningar. Sammantaget pekar vägledningen ut att idrottsanläggningar förtjänar att bli en symbol för lokalsamhället och att anläggningar ofta består av både hus, landskap och utrymmen där emellan och att alla delar är lika viktiga att utforma ur ett estetiskt perspektiv. Vägledningen är fylld med »goda exempel« , ofta från större orter, men vi kan inte hävda att detta gett avtryck i glesbygd. I vår studie har vi så här långt sett tecken på att de positiva signaler som idrottsutövandet, mötesplatsen, verksamheten mm ger – gör att de »fula« byggnaderna ändå symboliserar något »vackert« för betraktaren (de ser innehållet och den glädje detta för med sig, snarare än exteriören). När det gäller estetik har vi dock lite tunt på fötterna rent teoretiskt. Vi funderar påatt utgå från en »traditionell definition« (vad nu detta är?) och spegla de intervjuades bild i relation (förmodligen i kontrast) till detta. Från norskt håll har tidigare studier gjorts inom ramen för estetik i termer av en byggnads »ferdighet versus eienskap« – där färdighet pekar på byggnaden ur ett processuellt perspektiv och egenskap är mer statiskt med fokus på funktion.
Estetik är enbart en liten del av vår studie – vi har ändå valt att ta med begreppet tillsammans med »funktion« och »placering« för att utifrån detta försöka få en bild av vad idrottsanläggningar betyder för lokalsamhället (läs utveckling) – dvs något som är »bortom« det rent idrottsliga.
Hur närmar ni arkitekter er begreppet estetik – för ni ett levande samtal?
Varm hälsning,
Gun
Gun Jonsson är fil dr i sociologi och arbetar som forskningsledare i Regionförbundet i Jämtland. Hon är även ordförande i Jämtland Härjedalens Idrottsförbund.
Kommentarer